Igenkänningsfaktor 100

Igenkänningsfaktor 100 idag tänkte jag dela med mig av en anekdot eller berättelse från vår barndom och som jag idag påmindes om.

Vi gick i grundskolan Skå Skola på Färingsö, både jag och låssmed Timmy.

Ibland hände det att pappa Jan körde oss till skolan om det körde ihop sig för mamma på morgonen och detta var då innan vi började åka till skolan själva.

Jag minns det som igår, jag och Timmy hoppade in i pappas firmabil med våra skolväskor och gymnastikpåsar i famnen. Pappa tittade strängt på oss och förklarade att han behövde ringa en kund och att vi absolut inte fick störa samtalet utan skulle sitta tysta i bilen. Sagt och gjort, vi satt där tysta.

När vi kom fram till avfarten till skolan upptäckte vi båda att pappa missade att svänga in.

Timmy tittade uppfodrande på mig, så jag drog pappa lite i jackärmen medan jag tyst viskade "pappa, pappa" men pappa drog armen upp så mitt grepp lossnade och höjde rösten något i samtalet i telefonen för att överrösta mig.

Där satt vi alltså, i pappas företagsbil, medan skolans infart blev mindre och mindre i backspegeln.

Vi hann faktiskt hela vägen ned till Ekerö Centrum och butikslokalen där pappa vant hoppade ur bilen, gick fram till butiksdörren för att öppna och samtidigt avslutade sitt telefonsamtal.

Vi hoppade också ur bilen och när bildörren slog igen efter oss snurrade pappa runt och utbrast: "VAD GÖR NI HÄR?!" Jadu pappa, du glömde liksom att lämna oss i skolan.

Idag skrattar vi ofta och gott åt denna och liknande minnen som vi har från livet som barn till en egenföretagare.

Därför kan jag med gott samvete dela dagens händelse med er.

Runt 09:15 jag meddelar pappa att jag behöver skjuts hem

Idag får du skjutsa hem mig och hundarna

Runt 11:00 jag påminner pappa om att jag behöver skjuts hem

Glöm inte att du ska köra hem mig och hundarna idag

Runt 13:30 pappa är på väg hem och jag påminner om att inte glömma mig och går in i butiken och säger

Du ska köra hem mig idag, jag ska bara hämta hundarna

Men, döm av min förvåning när jag kommer ut i butiken, tittar ut genom butiksfönstret och upptäcker att pappa glömt mig på jobbet.

Så där stod jag, med hundarna och en minst sagt förvånad min.

-DU GLÖMDE MIG PÅ JOBBET, PAPPA!

Nu har vi en ny anekdot och minne från den där gången då pappa glömde mig på jobbet. Skillnaden är att jag nu är 32 år och än idag har en tankspridd pappa vars huvud dediceras 100% till våra kunder och arbeten.

Till alla som läst hela texten, ta den med glimten i ögat och förstå att vi är människor, allihop. Saker händer, oförutsedda och förutsedda.

Vi FÖRSTÅR vardagen, vi kan relatera till det mesta och vi är empatiska och tålmodiga.

Lite vardagshumor från Angelica, Timmy & Jan

Familjeföretaget BC Låsservice AB din lokala låssmed på Ekerö och Mälaröarna